Dagarna går
Fru Ringkvist:
Och vilka bra dagar det varit!
I tisdags förra veckan klarade jag teoriprovet - med skakande händer tryckte jag på “Rätta”-knappen och fick se de underbara orden - Godkänd - på skärmen. Med skakande händer tog jag mitt leg och intyg om avklarat teoriprov och vandrade runt på Stockholms gator i flera timmar. Skräckblandad glädje fyllde hela mig. Det här med körkort blev så verkligt helt plötsligt men samtidigt fanns det stora skräcken där. Tänk om det stundande körprovet inte gick lika bra? Besvikelser har ju varit en stor del i mig på sista tiden, så varför inte?
Nåväl. Torsdagen närmade sig, onsdag kväll rymde jag hemmet upp till käraste Katta för att rensa huvudet och slippa mina små gnällade änglar och komma hem till sovande, harmoniska barn istället. På vägen hem gick mantrat runt i huvudet - “Imorgon slipper jag det här, det här är sista gången jag tvingas att gå hem i kylan från Åsen”. Runt, runt i huvudet gick denna ramsa och självfallet ökade pressen för varje steg jag tog. Hem, krypa upp i famnen på Jimmy och tänka på något annat en stund. Sova. Jo, det gick rätt bra med tanke på hur nervositeten rev i mig.
Torsdag morgon. Uppvärmning 7:15. Gick inte bra. Svårt med placering,allmän nervositet men en klippa bredvid mig i bilen som försökte lugna mig trots att jag nyss sagt att det känns som om mitt liv hänger på det här körkortet. Nu eller aldrig. 8:00 - killen från vägverket kliver fram när vi står under huven på bilen och jag pekar vart all påfyllning ska ske vid behov. Sätta sig i bilen. Nervös. Talar om att jag pratar med mig själv när jag kör bil, att det är väl överflödigt att tala om att jag är nervös, och att vaddå skola? - jag är ju 28 år! Kanske snurrig med andra ord. Missade blinka i en rondell, klarade inte att ta mig upp till 70 på första försöket inför ett bromsprov och var inte nere i 50 när jag passerade skyltarna. Övertygad om att det var kört. Hade förlikat mig vid tanken när jag kom fram till Idrottshuset i Enköping och så fort jag stannat. “Körningen är godkänd”. Tiden stannade och jag vågade inte tro på vad han sagt förrän jag fick pappret i handen och kliva ut ur bilen och in i en stor varm famn.
Körkort. Jag har körkort!! Jag får köra bil. Den till Enköping inlurade fadern fick flytta sig från förarsätet och låta sin yngsta dotter köra turbon hem till Bålsta,stundom skrikandes “Jag har körkort” i falsett.
Hemma. Hämta Jimmy vid bussen. Knappt hemma förrän Jimmys telefon ringer. “Jag ringer för att erbjuda dig tjänsten du sökt”. Lycka. Jimmy har fått jobb. Underbart! Tyngden från våra axlar lättar. Lycka!
Det har varit en fantastisk vecka, verkligen. Det som det här körkortet gjort för vår familj är världsomvälvande, på alla sätt och vis. Det går inte ens att sätta ord på det.
Mamma. Underbara Mamma.
Jag är dig evigt tacksam för det här.
Det är den bästa present jag någonsin fått.
Ett körkort och en riktigt fin bil.
TACKTACKTACKTACKTACK!!
Tid att njuta
Trots den stressiga tillvaron vi lever i just nu (hur den nu kan vara det när ingen av oss jobbar heltid eller ens är fast anställda) har vi lyckats få tid för oss själva! Jag var ute efter jobbet med en kompis i fredags på lite after work (shit vad vuxet) och i söndags var herrn iväg hela dagen för att umgås med sina vänner. Tid ifrån varandra ger mersmak för tid tillsammans med varandra och vi tar vara på tiden vi har med varandra. I helgen får vi dessutom kvalitetstid på riktigt när tjejerna åker iväg på varsitt håll till farmor/mormor.
Annars rullar allt på i alldeles för snabbt tempo. Körkortsinförskaffandet är på sluttampen nu, alla datum är satta och nu är det bara att vänta. Bilen kommer om två veckor. Ser fram mot att få det klart, slippa åka till Enköping på mornarna och slippa tänka på att jag borde plugga…
Det har varit torka på bloggen, det har varit några veckor då den kreativa, tankfulla sidan av oss båda har gått på sparlåga av olika anledningar. Kallduscharna avlöste varandra med nu värmer vi sakta men säkert upp varandra. Båda tjejerna har äntligen somnat så nu släpar jag med mig maken in i duschen för att få upp värmen lite!
Kram så länge!
/Fru Ringkvist
Filed under Livet i stort | Comments (5)