Det gick bra

Det gick bra hörrni, det känns som om en sten lättat ochvi är i goda händer.

Tack för tankarna!

Kattungar *håll i er*

Den ljusa katten är alltså Bellatrix som ska få stanna hos oss. Den galna randiga är Tant Pruselius, den svarta Sirius Black och på bilderna längst ner har vi lilla Tufs som jag med sorg i hjärtat inte får behålla.
En av de randiga ska få flytta upp till Åsen men de andra två behöver hem. Den svarta är korthårig med en ljus fläck på bröstet och båda de randiga är av mer långhårig sort. Alla fyra är honkatter, ganska otroligt. De fyller tolv veckor den 22:a februari och är flyttbara efter det, vaccinerade och avmaskade!

/Fru Ringkvist

Dagarna går

Fru Ringkvist:

Och vilka bra dagar det varit!

I tisdags förra veckan klarade jag teoriprovet - med skakande händer tryckte jag på “Rätta”-knappen och fick se de underbara orden  - Godkänd - på skärmen. Med skakande händer tog jag mitt leg och intyg om avklarat teoriprov och vandrade runt på Stockholms gator i flera timmar. Skräckblandad glädje fyllde hela mig. Det här med körkort blev så verkligt helt plötsligt men samtidigt fanns det stora skräcken där. Tänk om det stundande körprovet inte gick lika bra? Besvikelser har ju varit en stor del i mig på sista tiden, så varför inte?

Nåväl. Torsdagen närmade sig, onsdag kväll rymde jag hemmet upp till käraste Katta för att rensa huvudet och slippa mina små gnällade änglar och komma hem till sovande, harmoniska barn istället. På vägen hem gick mantrat runt i huvudet - “Imorgon slipper jag det här, det här är sista gången jag tvingas att gå hem i kylan från Åsen”. Runt, runt i huvudet gick denna ramsa och självfallet ökade pressen för varje steg jag tog. Hem, krypa upp i famnen på Jimmy och tänka på något annat en stund. Sova. Jo, det gick rätt bra med tanke på hur nervositeten rev i mig.

Torsdag morgon. Uppvärmning 7:15. Gick inte bra. Svårt med placering,allmän nervositet men en klippa bredvid mig i bilen som försökte lugna mig trots att jag nyss sagt att det känns som om mitt liv hänger på det här körkortet. Nu eller aldrig. 8:00 - killen från vägverket kliver fram när vi står under huven på bilen och jag pekar vart all påfyllning ska ske vid behov. Sätta sig i bilen. Nervös. Talar om att jag pratar med mig själv när jag kör bil, att det är väl överflödigt att tala om att jag är nervös, och att vaddå skola? - jag är ju 28 år! Kanske snurrig med andra ord. Missade blinka i en rondell, klarade inte att ta mig upp till 70 på första försöket inför ett bromsprov och var inte nere i 50 när jag passerade skyltarna. Övertygad om att det var kört. Hade förlikat mig vid tanken när jag kom fram till Idrottshuset i Enköping och så fort jag stannat. “Körningen är godkänd”. Tiden stannade och jag vågade inte tro på vad han sagt förrän jag fick pappret i handen och kliva ut ur bilen och in i en stor varm famn.

Körkort. Jag har körkort!! Jag får köra bil. Den till Enköping inlurade fadern fick flytta sig från förarsätet och låta sin yngsta dotter köra turbon hem till Bålsta,stundom skrikandes “Jag har körkort” i falsett.

Hemma. Hämta Jimmy vid bussen. Knappt hemma förrän Jimmys telefon ringer. “Jag ringer för att erbjuda dig tjänsten du sökt”. Lycka. Jimmy har fått jobb. Underbart! Tyngden från våra axlar lättar. Lycka!

Det har varit en fantastisk vecka, verkligen. Det som det här körkortet gjort för vår familj är världsomvälvande, på alla sätt och vis. Det går inte ens att sätta ord på det.

Mamma. Underbara Mamma.
Jag är dig evigt tacksam för det här.
Det är den bästa present jag någonsin fått.
Ett körkort och en riktigt fin bil.
TACKTACKTACKTACKTACK!!

Besvikelser

Känns som om mitt liv kantas av besvikelser just nu, av både stora och små mått.
Egentligen kanske de inte är så många eller ens så viktiga men det känns så.
Hårt på något sätt.

Det kanske är hösten som smyger sig på mig?
De svarta ruttnande löven jag kliver på tidigt på morgonen och sent på kvällen?

Hursomhelst blir jag osäker. Om det fortsätter i besvikelsens anda kanske de stundade körkortsproven också är dömda att kantas av besvikelse?

Men vad vet jag, jag är bara lika svart somde ruttnande löven just nu.

/Jenny

Hjälp finns att få

Ett plus ett blir två.

Identifiera problemet, Läs inlägget “Inget Kvacksalveri”
(öppnas i nytt fönster)

Lösningen (klicka)

Svenska män borde inte utsättas för en sådan syn.

Sömn

Om ett barn sover hela natten i föräldrarnas säng men i sin egen säng vaknar otaliga gånger vilket gör föräldrarna till levande döda på dagarna, varför då truga om att barnet ska sova i sin säng?

Jag vill gärna dela säng med min man och bara min man på nätterna men om det betyder att jag sover som en kratta för att jag måste upp till barnet som inte vill sova själv så kan jag liksom prioritera bort mitt eget behov av maken. Vi kan gosa på kvällarna, i soffan och få vår närhet där men sömnen den är faktiskt helig i detta hemmet. De senaste två nätterna har jag fått sova hela nätterna, något som inte hänt på mycket, mycket länge, jag kan inte ens minnas när. Och varför har jag sovit hela nätterna då? Jo, för att barnet sovit i vår säng. Så - det får bli så nu. Ren, skär överlevnadsinstinkt. Jag måste sova, jag fixar inte den här vardagen utan sömn och ska jag vara helt ärlig så är jag inte mycket för att stånga mig blodig för att få igenom min vilja på bekostnad av barnets uppenbara behov av närhet och trygghet på nätterna.

Att dessutom få vakna bredvid ett sovvarmt lugnt barn som ler lite är en fruktansvärt trevlig bonus!

Lyhördhet är nyckelord i detta hem!

/Den lyhörda modern i hemmet

Enkel ekvation

Herr Ringkvist orerar.

Ibland är siffror tråkiga. Ibland kan de ljuga. Ibland får man dem till vad man vill att de ska visa.

Hur det är med siffrerexercisen i följande debattinlägg vet jag inte, men min åsikt är orubblig:

Allt som leder till att människor mår bra eller bättre ska få kosta. Punkt.
Som skolad och verksam inom psyk-omsorg ser jag omedelbara sammanhang mellan kostnad och välfärd.
Psykreformen ställde till med mer bekymmer än fördelar vad jag kan utröna av mina lekmanna-analyser,
så in med resurser till människor som behöver det!

Tack!

Hej, Jimmy här!

Styra upp?
Nja, fler inlägg kanske det blir än den senaste tiden, i alla fall. Kommer väl ett eller annat ämne som ligger mig nära om hjärtat tas upp.

Dåliga upplevelser av service ligger nära till hands..
Får se vad jag mer hittar på, nått bus kan det kanske bli!

/Jimmy

ps. En sak att tillföra är att använda både kategorier och taggar i inläggen, trevligt när man klickar runt i en större blogg att snabbt hitta relaterade saker.

Hårt

Hösten är hård hörrni - känner ni det?

Veckan som gått

Tja, vad har hänt?

Jag har varit sjuk igen, verkar få det ena efter det andra, som ett barn som börjar på dagis för första gången och åker på alla bakterier som finns!
Edit har åkt hem igen, veckan gick för fort, känner mig inte färdiggosad alls, det blev dessutom inte alls så många promenader som jag hade tänkt.
Jimmy har jobbat helg, kväll i fredags och natt igår och nu inatt. Lite ensamt, lite skönt, det är blandat. Men det känns ju som om man inte hinner ses så mycket. Detta är tiden som vi brukar prata men nu har vi inte haft det så på flera dagar.

Växtvärken är nu ett faktum hos det yngsta barnet också. Det gör så ont i mig att se henne ligga och vrida sig av smärtor utan att kunna göra mer. Det tar ett tag innan de blir så pass kontaktbara mitt i natten att man kan kommunicera, för Mira var det först vid fyra år och med Sebastian ännu senare. Tills dess får jag inte röra dem,massera eller försöka få i lite vatten som en paus för att hämta andan. Det smärtar att se henne lida. Hoppas hon får sova inatt också, det brukar gå lite i skov….

Att tillägga,som ni säkert märkt, verkar höstan göra intåg på riktigt nu. Strömavbrott i fredags och storm idag. Partytälten är ett minne blott med pinnar förvridna av vindens kraft och uppfläkta som köttsår. Nästa år - ordentligt tak förhoppningsvis. Med hösten kommer också en lågmäldhet, jag känner den komma krypandes, avvaktar några veckor och ser om det är PMS men sen får jag nog ta ett beslut igen om hur jag vill ha den i höst och vinter……