Det gick bra

Det gick bra hörrni, det känns som om en sten lättat ochvi är i goda händer.

Tack för tankarna!

December

Så kom då december, som varje år. Mörkret blev lite ljusare mot mitten av månaden när snön äntligen behagade att komma, till barnens stora förtjusning.

Ut i snön! Och dagens vinnare: Pippi! Med en tvärnit funderade hon på varför vi slängt ut kallt, vitt skräp på marken. Det var och är fortfarande inte så väldigt populärt hos katterna.

Där är bilen. Där är snöflingorna. Murrigt, burrigt. Kallt.

Apelsinstora snöflingor. Tack och lov kom de inte med nejlikor i, det hade varit skumt….

Thea på väg mot backen och fartfyllda äventyr. Helst baklänges!

Att försöka baka snöbollar kan vara buskul, särskilt när man tänker på vem som ska få den på sig!

På väg mot pulkabacken, baklänges, lika glad som alltid. I alla fall i offentliga sammanhang!

Egen pulkabacke på tomten. Perfektamundo!

Fredagsmiddag

En kanske tillsynes trist men uppskattad rätt hos de Ringkvistska smådamerna:

• Pasta
• Bacon
• Ostsås

Rör ihop. Servera. Gott och enkelt.
Variera efter behag. Pastan du använder kan ju vara färsk matig fin variant för din egen njutnings skull. Hur steker du ditt bacon? Förvärm stekpannan ordentligt så blir det knaperstekt, lägg i från början så blir det den mjukare varianten.
Såsen gör du själv eller köper om tid eller kunskap brister.
Krydda friskt.
Serveras med kall lättdryck.

Dagar med barnen

Mina dagar med barnen.

Herr Ringkvist vid tangentbordet.

Många dagar ser likadana ut numer. Något som är bra om rutin är skönt, snabbt och enkelt. Och det är det ju. Det är de vardagliga sakerna jag syftar på. SOm att äta frukost, kläs på sig, gå ut, gå åt rätt håll, vänta på bussen, vilja gå på dagis, vinka, bli glad när man hämtas, gå hemåt, gå åt rätt håll, kliva på bussen och sitta still och så vidare. Finns det rutin i de här momenten så är det så mycket enklare när bara ett, av åttioåtta möjliga, spårar ur vilket inte är helt ovanligt med våra barn tillsammans.

Nu går allt jättebra. Inte alls svårt eller traggligt. Våra tjejer är toppentjejer, tar fram och klär på sig själva
på morgnarna och studsar oftast iväg till dagis efter några krokodiltårar. Men ramen är att vi som föräldrar har byggt upp en viss rutin och ett visst sätt att göra saker på.

Med Mira måste vi vara tydliga med vad som komma skall och vinner hennes förtroende om det blir så. Det är viktigt för henne. Thea kan kanske varit enklare, nu en humörmänniska, så där gäller det att det finns något nytt och spännande runt varje hörn, då vinner man hennes glädje.

Eftersom vi bor på en höjd, ganska långt ifrån dagis, så är det en bit att gå på morgnar och eftermiddagar om vi väljer att göra det. Tjejerna kan också tycka att det blir samma-samma så att variera väg hem förnöjer dem. Men vägarna är inte direkt oändliga så även där har tristessen gjort sig påmind. Och vädret sen då, jo det gör att vi ibland tar bussen och slänger upp skäliga tjugo kronor för en lokal resa.

Så en dag för två veckor sen blev det just så, vädret var bra men roligare att komma hem fortare, vi tog buss 303 från Bålsta Hållplats mot Skörby. Barnen sätter sig på varsitt säte och njuter av den tre hållplatser långa bussfärden.
Vi går alltid av på samma sätt sedan Thea blivit lite avudsjuk på Miras frihet.
Mira går av bussen först och vänder sig sedan om och tar emot sin lillasyster, om steget är högt eller bara för att de ska hålla varandra i handen. Sen efter kommer jag snabbt med vagnen, barnen står kvar med respekt för bussens storlek och hoppar ner i vagnen så vi kan korsa gatan.

Den här dagen stannade bussen vid Åkerby vägskäl som vanligt och Mira stegade nerför trapporna och ut på asfalten. Thea efter och ner för det första steget, då dörren går igen, jag som står alldeles brevid Thea vid trappen, mitt i gången på bussen tar och sätter ner en fot på steget för att öppna dörren.
Bussen startar och skakar igång!
Miras förvånade och rädda blick mot bussen genom fönstret kommer jag aldrig att glömma.
Jag vänder mig spontant mot chaffören och säger något i stil med “Hallå!!!?” samtidigt som en medpassagerare reser sig och säger något liknande.
Och bussen börjar rulla!

Nu fullständigt vrålar jag mot chaffören samtidigt som jag ser Mira helt utom sig av ren skräck stå krampaktigt och skaka med tårarna forsandes nedför hennes lilla oskyldiga ansikte. Thea hinner knappt fundera över skeendet då allt går väldigt snabbt. Bussen stannar och jag kan inte låta bli att rusa mot chaffören. Medpassageraren ser efter Thea och jag lämnar egentligen Mira alldeles för länge, men känslorna tog över.

“Du får ju öppna dörrarna när vi ska kliva av!”
“Öh, dörrarna stängs automatiskt”
“Men du kan inte missa att vi står i gången och ska av, med en stor röd vagn??”
“Dörrarna stängs automat..”
“VARFÖR startar du och kör iväg!?”
Jag tror jag sa något mer om uppsikt och skyldighet och sånt, ordväxlingen gick rätt fort och jag hade två barn som var viktigare.

Tack till dig medpassagerare som fysiskt visade din hjälp och empati, och jag vet att det var några andra som hojtade i bussen, tack till er också.

Utanför bussen fick jag lugna Mira och såklart tala om att allt skulle bli bra.
Hon var i fullständig chock, vem som helst kan ju bli lite förtvivlad om en buss skiljer på dig och någon närstående frivilligt, men om du är fyra år gammal ska du inte behöva hantera det med vuxna omkring dig.
Thea var väldigt empatisk och förstående, jag förklarade för båda barnen att chaffören gjort fel och att det inte skulle ske igen. Vi kramades och pratade en stund för att situationen skulle bli stabil.

Sen gick vi hemåt och jag ringde till Upplands Lokaltrafik för att lämna ett klagomål.
Vad jag sa i det telefonsamtalet kan ni gissa, men det var inte särskilt vänligt, men jag blev i alla fall professionellt bemött av handläggaren.

Mer om denna historia en annan gång.

Söndag

Så, vad ska vi då hitta på idag?
Jimmy jobbar hela dagen och jag har sovit dåligt inatt.

Tröttheten lamslår mig och jag behöver en spark för att komma igång och inte ägna all min tankeverksamhet till att tänka på min varma mjuka säng.

Städa skulle jag behöva göra. I nödfall har jag Prinsessans bakmix i skåpet för att göra cupcakes - simpelt och inte så Jenny, jag vet, men tanken är att det skulle vara lockande och enkelt för barnen. Då blir det Prinsessans bakmix.

En sån här dag hade det varit bra att ha Mamma, Pappa, Syster eller svärmor på gångavstånd - ingen som känner sig manad att flytta till Bålsta.

Underbara svärmor förresten! Vi har en tanke om att mer regelbundet låta barnen umgås med mormor/farmor och Jimmy lyfte frågan med farmor häromdagen. Hon nappade och sa självklart! Jimmy talade om ungefär vilka intervaller vi tänkt oss och fick svaret - Så sällan! Är det inte underbart? Här går man och tror att man är besvärlig om man ber om avlastning och drar sig för att fråga mer om max två gånger per år. Så får man den responsen! Tack käraste svärmor för det!!

(Och nej, mamma, jag skriver inte detta för att sätta press på dig, ni har olika förutsättningar och det vet vi )

/Fru Ringkvist

Godisborgen

Shit, vilket ställe!
Godisborgen ligger i Gamla Bålsta och var som ett godismecka!

Det var bara att jaga barnen som sälvklart ville ha precis allt, samtidigt som jag skulle försöka plocka ihop något till mig och min Jimmylösa kväll. Han går in till grannen och tittar på fotboll, ni vet så som vanliga killar gör *fnys*.

Sommarens kanske sista grillning skulle bli av ikväll om bara inte köttet luktat prutt när jag öppnade, så det blir köttbullar till barnen och maken och kycklingfilé till mig - Mums!

Ha en fortsatt trevlig lördag!

/Fru Ringkvist

Tomat

En liten röd tomat.
Äntligen.
En förväntansfull mor plockar den ömt och lägger på bänken för att avnjutas senare med flingsalt.

Dags att göra välling.
Thean sitter på bänken bredvid fadern som gör vällingen.

Mmmmm tomat!
Thea gav den godkänt.

Modern hoppas på fler som blir röda.
Antiklimax.

Veckan som gått

Tja, vad har hänt?

Jag har varit sjuk igen, verkar få det ena efter det andra, som ett barn som börjar på dagis för första gången och åker på alla bakterier som finns!
Edit har åkt hem igen, veckan gick för fort, känner mig inte färdiggosad alls, det blev dessutom inte alls så många promenader som jag hade tänkt.
Jimmy har jobbat helg, kväll i fredags och natt igår och nu inatt. Lite ensamt, lite skönt, det är blandat. Men det känns ju som om man inte hinner ses så mycket. Detta är tiden som vi brukar prata men nu har vi inte haft det så på flera dagar.

Växtvärken är nu ett faktum hos det yngsta barnet också. Det gör så ont i mig att se henne ligga och vrida sig av smärtor utan att kunna göra mer. Det tar ett tag innan de blir så pass kontaktbara mitt i natten att man kan kommunicera, för Mira var det först vid fyra år och med Sebastian ännu senare. Tills dess får jag inte röra dem,massera eller försöka få i lite vatten som en paus för att hämta andan. Det smärtar att se henne lida. Hoppas hon får sova inatt också, det brukar gå lite i skov….

Att tillägga,som ni säkert märkt, verkar höstan göra intåg på riktigt nu. Strömavbrott i fredags och storm idag. Partytälten är ett minne blott med pinnar förvridna av vindens kraft och uppfläkta som köttsår. Nästa år - ordentligt tak förhoppningsvis. Med hösten kommer också en lågmäldhet, jag känner den komma krypandes, avvaktar några veckor och ser om det är PMS men sen får jag nog ta ett beslut igen om hur jag vill ha den i höst och vinter……

Nu drar det igång igen!

Imorgon är det jobb igen! Jobbar onsdag-lördag denna vecka, ska bli skönt att komma igång på rikigt igen. Så här i slutet på sommarlunken känns det som om man bara väntar på vardag och rutiner igen, visst det är skönt att ha semester, det sägern jag inget om men det är skönt med rutinerna. Hade semestern varit längre hade man fått rutin på den med och aldrig velat att den aldrig skulle ta slut!

Ikväll jobbar Jimmy så jag har varit själv med de små underbara monstren, Thea är treåring nu. Berg och dalbana hela dagarna och det är svårt att göra rätt. Imorgon kväll kommer jag också vara själv men är inte hemma förrän halv sju så det blir i stort sett bara kvällsstöket på egen hand.

Vi myser med Edit hela dagarna, hon ligger här bredvid mig i soffan och gosar. Det är rogivande att ha henne här och igår kväll när Thea vaknade till och var svettig fick hon följa med på promenad. Underbart med sjalen i dessa lägen, hon kunde sitta i bara blöjan ingosad i sjalen så gick vi i mörkret och svalkade av oss lite….

Nu har jag kidnappat Jimmys dator och belönar mig med ett glas läsk och en chokladbit framför Bachelor

Avslagna=Save us!

Idag är det avslaget hos familjen Ringkvist. Fyra intensiva dagar toppas av två planeringsdagar på dagis. Bra tajming. Not.

Fem trötta individer, eller ja, Sebastian är inte hemma utan på träningsläger borta på Futurum. Men ändå. Fyra trötta är hemma. Jag är matt i hela kroppen och får rysningar när jag tänker på att det är en dag till, fantasin tryter. SAVE US! Vad ska vi hitta på i eftermiddag och imorgon? Just nu sitter tjejerna vid varsin dator och spelar, känns lagom konstruktivt och ger egentligen ingen vila för föräldrarna eftersom Thea behöver rätt mycket hjälp fortfarande. Det svåraste med att det blir såhär är att VI är så trötta. Hade det bara varit barnen hade det gått att lösa men eftersom vi är trötta känns alla projekt övermäktiga, vi försökte oss på en mysig och harmonisk familjepromenad imorse vilken slutade i katastrof när kollapsen var ett faktum hos de trötta barnen. Ingen syskonvagn med.

Jag skulle kunna göra playdoh och roa barnen med, det känns lagom avancerat men jag har ingen olja hemma. Jag skulle kunna gå och och låta barnen hjälpa mig rensa rabatterna men har för mycket träningsvärk efter gårdagens rens i hälften av rabatterna. Jag skulle kunna baka med barnen men har bakat hela j*vla helgen känns det som. Det mest optimala vore om om barnen somnade så jag också får göra det men det är lite svårt med barn som inte har sovit middag hemma på flera år. Just nu räknar jag ner tills att jag får gå och titta på den sista timmen av Sebastians träningsläger, två timmar kvar tills jag kan gå och de känns lååååånga.

Imorgon då? Kom hit och lek för f*n!

Kram på er!